|
Hos Svenska Kennel Klubben hittar du mycket bra och viktig
information om avel och uppfödning
Länk finns här
SKK avel och
uppfödning
Hunduppfödning är förenat
med stort ansvar
vilket kräver ett kvalitetsmedvetet och seriöst handhavande av uppfödningen.
Vi som uppfödare har ett värdefullt arv att förvärva och
bör i största mån undersöka våra hundar innan de går i avel. Att använda hundar
i avel som är behäftade eller misstänkta bärare av sjukdom eller defekt är inte
heller enligt SKK:s grundregler
GENETIK
Sammanställt av Camilla Stridsberg.
Kunskapen om hundgenetiken kan utnyttjas för att få fram vissa
önskade egenskaper eller för att undvika ärftliga defekter. Med
genetikens hjälp kan man räkna ut viss del av hundens genotyp
(Genotypen är en individs exakta genetiska egenskaper ).
Gener kan förenklat beskrivas som en receptbok för
proteintillverkning. Traditionell hundavel har bedrivits på ett
sådant sätt att antalet gener minskat oroväckande. Hunden hade från
början en tjock kokbok, som gjorde den väl rustad för att bemästra
olika situationer. Varje individs receptboken är unik och den kan
aldrig återskapas. Oförståndig avel har lett till stor förlust av
receptblad. Detta gör att dagens hundar är mycket mer utsatta
jämfört med deras förfäder, eftersom de numera endast har tillgång
till ett fåtal recept i en alltför tunn kokbok.
Vilka egenskaper är ärftliga?
Svaret är nästan alla, temperament, storlek, färg och genetiska
sjukdomar såsom t.ex. Patellaluxation.
Infektioner är inte ärftliga, men individens mottaglighet och
påverkan av en infektion kan vara det i mindre eller högre grad.
Alla egenskaper är beroende av två faktorer, den genetiska och den
miljömässiga.
I varje cell hos levande individer finns den uppsättning gener som
ansvarar både för artens fortlevnad och för olikheter emellan
individerna.
Miljön påverkar också olikheter emellan individer i samma ras. Olika
egenskaper beror i olika hög grad på miljö respektive arv. Färg
t.ex. påverkas ytterst lite av miljön medan egenskaper såsom
temperament i högre utsträckning påverkas av miljön.
Miljö påverkan definierar oftast som omgivningens inflytande. Men en
valps första miljö är livmodern. När valparna föds kommer de till en
ny miljö som också påverkar deras utvecklingen.
Celler, kromosomer
Själva kroppsvävnaden hos hunden består av miljontals celler.
Cellernas ursprung är den befruktade äggcellen.
Arvsanlagen som förs från föräldrar till avkomma i könscellerna
förser varje blivande valp med instruktioner som bestämmer hur
valpen blir.
I varje cell finns en kärna, som i sin tur innehåller trådlika
kromosomer. Antalet kromosomer i cellerna hos hunden är 78 eller 39
par. Människan har som jämförelse 46 (23 par) kromosomer.
Vid den vanliga celldelningen (mitos), som sker under tillväxten hos
kroppen eller vid återuppbyggnad av kroppsvävnader, kopieras alla
kromosomer och fördelas så att varje ny cell har en komplett
uppsättning av alla kromosomer (78st).
När könsceller (äggceller och spermier) bildas sker en annan form av
celldelning (meios). Också kallad reduktionsdelning eftersom antalet
kromosomer reduceras till hälften (39st) i de celler som bildas .
Denna typ av celldelningsmekanism säkerställer att det konstanta
antalet av 78 kromosomer upprätthålls när sädescellen och äggcellen
smälter samman.
Varje valps kön bestäms av
könskromosomerna. Den kvinnliga könskromosomen kallas för X-kromosom
och den manliga kallas för y-kromosom. Tik XX och hanhund Xy.
Gen
Gener kan sägas vara mycket små delar av kromosomens hela längd och
varje kromosom består av tusentals gener. En gen bär på information
(DNA) om sådana fysiska egenskaper som temperament, storlek, färg
och genetiska sjukdomar m fl. Gener kan vara antingen dominanta
eller recessiva.
Genpoolen är det totala antalet gener som finns att tillgå för en
ras.
Dominant gen
En dominant gen är den gen, inom ett genpar hos en individ, som har
starkast "inflytande" och den visar sig alltid i avkomman. Dominant
gen kan både i enkel och dubbel uppsättning ge upphov till
förändring.
Om en individ visar tecken på förändring så är den antingen
heterozygot i sitt anlag (den har då ärvt genen från en förälder)
eller homozygot i sitt anlag (den har då ärvt genen från båda
föräldrarna).
Recessiv gen
En recessiv gen är den gen, inom ett genpar hos en individ som
"viker sig" för den dominanta genen i paret och alltså inte ger
upphov till några synliga förändringar hos avkomman (bäraren).
Recessiv gen fodras i dubbel uppsättning för att ge upphov till en
förändring. Det innebär att för att förändringen skall komma till
uttryck måste den recessiva genen komma från både fadern och modern.
När en bärare paras med en individ som inte har genen kommer 50% av
avkomman att bli bärare av förändring, men ingen kommer som sagt att
uppvisa några synliga förändringar.
När två bärare paras med varandra kommer i genomsnitt 25% av
avkomman att få förändring, 25% av avkomman att vara helt fria från
förändring och ytterligare 50% blir bärare.
Anlag
Anlaget är ursprunget till en egenskap, t ex en sjukdom. Vi ärver
ett anlag från vardera förälder.
Det finns flera typer av
nedärvning av anlag, könsbunden, autosomal, polygen och mutation.
Könsbunden nedärvning
Könsbunden nedärvning drabbar
olika beroende på kön. Förändringen sitter alltid på den kvinnliga
X-kromosomen (y-kromosomen kodar endast för att det ska bli ett
handjur).
Autosomal nedärvning
Autosomal nedärvning drabbar
lika oberoende på kön. Förändringen sitter inte i könskromosomen.
Polygen nedärvning (poly =
många).
Polygen nedärvning innebär att många gener tillsammans ger en
egenskap, i lägre eller högre grad.
Varje gen var för sig, ger en ganska liten eller ingen effekt alls,
men som tillsammans ger stor effekt.
Man kan inte tala om anlagsbärare
som vid recessiv nedärvning utan en hund har större eller mindre
mottaglighet för defekten.
Mutationer
En mutation är en plötslig ärftlig förändring i arvsmassan som
kan ske både i kroppsceller och i könsceller.
Det finns så att säga två olika typer av mutation. En del
sjukdomsorsakande mutationer är ärftliga och överförs från
generation till generation. Andra beror på en nymutation hos den
sjuka individen, risken för att syskon ska bli sjuka är då i det
närmaste obefintliga.
|